Till alla er som inte vågat tro på en kärleksfull Gud,
på grund av rädsla som stått i vägen,
för att vi som kallar oss kristna ibland har predikat mer om det brinnande helvetet
än om barmhärtighet och förlåtelse.
För att vi som kallar oss kristna ibland har uppträtt så långt ifrån det kärleksbudskap vi ändå säger oss tro på, vi borde ha kunnat bättre.
Till alla er som inte vågat tro,
för att det finns alltför mörka passager genom kyrkohistorien.
För mycket smärta, utnyttjande, makt och girighet för att tron ska vara trovärdig.
För att kristendom faktiskt är en religion och att vi som säger oss tillhöra den ibland levt i direkt motsats till det budskap Gud velat förmedla.
Till alla er som inte vågat tro,
för att vi som kallar oss kristna ibland så mycket hellre pekar ut andras synder,
än att se på oss själva och peka ut vår egen synd.
För att vi som kallar oss kristna ibland har haft en svartvit tro,
där nyanser inte ryms och frågor har avvisats.
Är inte Gud större än så?
Till dig som inte vågat tro,
Jag tror att Guds hjärta brast när du såg på oss och vi
-inte kunde ta hand om våra egna relationer,
-inte tog hand om dem som behövde oss mest,
-inte kunde ta hand om dina frågor
Till alla er som inte vågat tro vill jag säga:
Barmhärtigheten är större än helvetet.
Vi borde ha gjort bättre.
Kyrkan är en samling trasiga lerkärl.
Förlåt.
Gud rymmer nyanser.
Gud tål varenda fråga i världen.
Jag sätter mitt hopp till att Gud är större än allt det vi har gjort fel,
och att där vi har gjort dig trasig ska han göra dig hel.