Jag och min femåriga son satt i vardagsrummet en kväll. Mycket kan hända väldigt plötsligt när man lever tillsammans med små liv och denna kväll dök en alldeles spontan fundering upp:
”Mamma, är en familj oändlig?”
Vad svarar man på det när en femåring försöker greppa svindlande ord? Både ”familj” och ”oändlig” är ord som väcker eftertanke om man tillåter sig att stanna upp vid dem. Jag förstod att frågan egentligen avsåg att få begrepp om ordet ”oändlig”, ändå förvånades jag både över den stora frågan och blev ställd över vad jag skulle svara. Vad är en familj och vad tillräknas oändligheten?
Man kan ju tänka, att en familj är oändlig på det sättet att biologin inte går att förändra. Våra biologiska föräldrar kommer för alltid att vara det, liksom våra biologiska barn alltid kommer att vara det. Men jag tror att de flesta av oss är överens om att begreppet ”familj” rymmer något mer. Det räcker exempelvis inte med att skaffa barn för att äga en djupare innebörd i sitt föräldraskap, man behöver ta hand om sina barn också. Det kräver omsorg, tålamod och hängivenhet. Som barn, särskilt vuxna barn, behöver man också visa omsorg, tålamod och hängivenhet till sina föräldrar. Syskonrelationer kräver även dem sitt engagemang. Vi kan inte luta oss tillbaka enbart på vår gemensamma biologi för att hävda familje-tillhörigheten. Bristen av omsorg om varandra får familjer att gå sönder hela tiden, är en familj då fortfarande familj enbart för att biologin säger det?
Det finns en definition av familj som jag tycker väldigt mycket om och som lyder:
”En familj är en grupp människor som binds samman av starka emotionella band, en känsla av samhörighet och ett starkt ömsesidigt engagemang i varandras liv”
Ur boken familjefokuserad omvårdnad av Wendy L. Watson och Janice M. Bell, 2002.
Det fina med den definitionen är att den talar om vad en familj känner för varandra och hur de agerar därefter. Definitionen innehåller inga krav på blodsband utan låter familje-begreppet stå öppet för de som adopterat ett barn, barn som är familjehemsplacerade eller för den vars ursprungsfamilj är så trasig att det inte går att hålla kontakt. Definitionen öppnar upp de traditionella associationerna till vad en familj är och vilka som ingår. En familj kan vara en grupp med blodsband, men det kan lika gärna vara grannarna, nära vänner, bonusbarn och bonusföräldrar, fotbollslaget, klasskamrater, eller kyrkan. Att se familjen på det sättet upplever jag väldigt hoppfullt eftersom denna definition på familj på sätt och viss förevigar den. Så länge jag har människor i mitt liv som jag har emotionella band till, känner samhörighet med och att ett ömsesidigt engagemang finns, så har jag familj. Oavsett om familjer splittras genom osunda beteenden, skilsmässa eller livets slut så är inte familjen nödvändigtvis slut för det. Men för att en familj ska existera krävs det också att det finns en grupp människor som delar ovanstående beståndsdelar. Och det tror jag faktiskt är en av flera avgörande områden för hur vi mår. Att vara familj är kanske bland det svåraste som finns, inga människor i vår omgivning behöver så mycket förlåtelse som våra familjemedlemmar. De som står oss närmast har också störst risk att såra oss som mest. Men i en familj behöver vi förlåta varandra om och om igen (Matt 18:21-22). Så tror jag att det kan få vara, så länge de emotionella banden, samhörigheten och det ömsesidiga engagemanget är på plats, för då är relationerna jämlika och fortfarande sunda.
En familj är alltså något större än blodsband och förpliktigande, den utgörs också av en inre känsla av vilka som ingår i den. En familj är människor som visar omsorg om varandra.
Allt detta sa jag såklart inte till vår femåring den där kvällen då vi satt tillsammans i vardagsrummet, jag behövde faktiskt inte kommentera det särskilt mycket. Han resonerade själv att familjen inte är som tiden eller rymden och därför är det inte oändlig.
Men beroende på hur vi ser på familj, så kanske den är det ändå…