Att varje människa bär på ett okränkbart människovärde är för de allra flesta av oss självklart. I Sveriges lagtext finns det skrivet på många ställen som på olika sätt formulerar människors rätt att vara som man är. Att man har rätt till att tycka, tro och uttrycka sig som man vill och att ingen ska bli diskriminerad. Vissa lagtexter är verkligen vackra eftersom de förmedlar ett budskap om att varje människa är värdefull och unik.
För de allra flesta av oss är det självklart. Varje människa är värdefull oavsett vad hon gör eller presterar. När någon vi tycker om blir fylld av självtvivel finns vi genast där för att trösta och peppa: ”Du är bra!”. Ändå kan det vara enormt svårt att göra till sig själv. När man själv fylls av självtvivel känns trösten och peppandet avlägset. Tankarna blir tvärtom mörkare och bekräftar ofta den känsla man redan fått om sin otillräcklighet.
Vi som kallar oss kristna tror på en Gud som älskar människan så till den grad att självaste Gud dog för att upprätthålla en relation med henne. Varför Gud måste dö och hur Jesus och Gud är samma men ändå olika kan vara ett lite krångligt spår som är lätt att fastna i. Men om vi lägger vår uppmärksamhet på att Guds död behövdes för att människan ska kunna leva i enhet med Gud, ja, då är det ganska otroligt att Gud var villig att gå i döden för oss. Det talar om hur otroligt kärt Gud ser på oss. Det talar om att människan som i sig själv är så liten och på många sätt obetydlig ändå bär på ett enormt värde. Vi är värdefulla.
Självtvivel har vi alla. Även de mest rakryggade, framgångsrika och självklara personerna kliver ibland in i sitt hörn av självtvivel. Det är normalt att tvivla på sig själv och det tillhör livet. Kanske fyller det till och med en funktion; vi behöver vara självreflekterande för att veta att vi är på rätt spår så att vi inte gör bort oss alldeles! Men det kan få stanna där, kring tvivel och reflektion för att sedan gå vidare till att leva det liv man har. Att även om man inte kan allt, har allt eller är allt, så är man ändå helt okej. Att du är människa är gott nog!
Men de finns, de där perioderna, dagarna eller korta stunderna då självtvivlet kan vara ganska smärtsamt. Då får vi be om och om igen:
Gud, hjälp mig att vila i en inneboende tillit till mitt människovärde.
