Blomman på min bänk

Sommaren är en vacker och hoppfull tid. Ljuset som är så efterlängtat efter vinterns mörker bryter äntligen fram, solen ger oss en värmande kram när dess strålar möter ryggen. Samtidigt är början på sommaren en stressig tid för många. Ungdomar som behöver få de sista skoluppgifterna inskickade, på arbetet ska allt hinna göras innan man går på semester, de som stannar kvar och jobbar under sommaren behöver lotsa vikarier rätt i arbetet, och vikarierna kanske känner sig förvirrade och stressade. Det ska planeras inför de som tar studenten. Kanske fyller någon år mitt i allt också.

Under perioder av livet kan stressen kännas överväldigande och ohanterlig. Då är det också lättare för oss att bli arga, ångestfyllda eller ledsna. Tankarna kan snurra i ett virrvarr av hur mycket det är att göra, vad lite man hinner med, vad dåligt det kommer att bli och man har närmre till att ifrågasätta sitt egenvärde.

En av mina födelsedagar inträffade under en period då jag kände mig väldigt trött. Inte heller jag är skonad från negativa tankar och känslor i ett sådant läge. På denna födelsedag kom en nära vän och fikade. Hon hade med sig en blomma i en kruka som jag ställde på en bänk som står lägligt till i husets mitt. Varje gång jag går till ytterdörren, köket, tvättstugan eller sovrummet så passerar jag den. Det skulle visa sig att blommans placering blev väldigt lämplig.

I den trötta perioden som jag befann mig i kunde jag inte låta bli att känna en viss nedstämdhet. Hopplösa tankar tog plats i huvudet och återkom väldigt gärna. Men min väns besök var likt ett ljus som bröt igenom en gråmulen himmel. Det fanns något trösterikt i att jag bli påmind om att jag har en vän som tycker om mig, oberoende av hur det känns inom mig.

Blommans placering gjorde att jag passerade den flera gånger varje dag. När jag lekte med barnen såväl som när jag andades djupt för att behärska mitt känslosvall. Blomman gjorde sig påmind i mitt blickfång såväl när hopplösa tankar for igenom huvudet som de stunder då jag översköljdes av tacksamhet till min man och våra barn. Blomman stod där och såg våra liv pågå. Till en början tänkte jag mest på min vän som besökt oss på min födelsedag och på den tacksamhet jag kände över vår vänskap när jag såg på blomman. Ljuset som bröt igenom den gråmulna himlen. Men jag lät den också i sin tystnad påminna mig om allt annat fint i mitt liv också. Den förde min uppmärksamhet till hoppet, till alla de ljusstrålar i mitt liv som bryter igenom det gråmulna. När mina ögon föll på blomman påminde den mig om att livet inte är svartvitt. Trots trötthet och hopplösa tankar finns det människor som tycker om mig. Jag kan under en period vara en trött människa med hopplösa tankar, men det betyder ju inte att det bara är det trötta och hopplösa som existerar. Blomman hjälpte mig att komma ur mitt eget huvud och se att verkligheten består av mer än mina egna tankar och känslor. Det tog udden av det svartvita.

Kanske har du en gåva du fått från någon eller ett foto av ett kärt minne eller älskad person? Kanske kan du låta det få vara det ljus som bryter igenom din gråmulna himmel. Vilket ting kan vara din ”blomma” som påminner sig om ljusstrålarna i ditt liv?
Det är så lätt att fastna i tankar som inte gör gott och att stanna kvar i de känslor som tankarna ger. Blomman på bänken påminner mig om annat.

Tack Gud för att du har ställt en blomma på min bänk.