Vi är inne i en årstid som för många upplevs som mörk, tröttsam och som om livet står på vänt. Mörkret tar energi från oss och kanske blir vi mer passiva. Det ligger inte lika nära till hands att ta sig ut på promenad eller att göra något annat lite mer aktivt än att sätta sig ned i soffan om kvällen. Och kanske kan det få vara så. Vintern är kanske just den tid då vi kan få vara lite mer tillbakadragna, eftertänksamma och ge tid för återhämtning. Kanske är det lättare att hamna i negativa och ältande tankespiraler under den tid på året som är mörkast. Men kanske skulle vi också kunna se det som ett naturligt tillfälle att låta besvärliga situationer, relationer eller inre kamper ebba ut. Vissa saker behöver liksom träden, vissna och frysa för att sedan få växa på nytt.
Precis som naturen får också vi lämna det som varit. Vissa områden i livet har haft sin tid och behöver nu blekna. Kanske för att sedan växa åter eller kanske för att försvinna för alltid. Vintern kan vara en tid för eftertanke, då jag kan blicka inåt och reflektera kring vad jag behöver släppa taget om. Då ger jag mig en chans att ge näring åt det goda och börja växa likt ett friskt träd.
Mörkret, kylan och frosten som liksom tycks kväva det varma och levande ger också möjlighet för något nytt. Det gamla läggs till vila och jag ges möjlighet att börja om. Jag kan släppa taget.