Dina sår ska värnas. Det låter inte särskilt lockande att skydda det som gör ont. Sorg och tunga livserfarenheter vill vi gärna bli av med. Vi vill inte bli påminda om det mörka och tunga i våra liv. Vi vill inte sörja. Nej, vi är alltför vana inställningen om att det som gör ont ska försvinna. Men det finns något fint i att värna det som gör ont. Visst ska smärta och lidande inte sökas, men när det väl kommer så gör vi bäst i att ta emot det med öppna händer. Lidandet blir ett hantverk och det är nog just det som är det viktiga. Att det inte passivt ligger där i händerna och förblir oförändrat. Det är inte det öppna såret som ska värnas, men erfarenheten. Händerna ska aktivt omsluta lidandet som om det vore en lera som formas. Lidandet bestämmer sig för att komma, men det är mina händer som formar det.
Och kanske är det så, att bara den människa som kupar sina händer över sitt leriga lidande uppriktigt kan känna igen smärtan hos sin medmänniska. Och den medmänniskan kan i ögonkontakten förstå att bara den som själv trevat med sina händer över lidandet också ser min smärta. Smärta skapar aldrig så vackra möten mellan människor. Förtroende skapas till den människa som vet vad det är att vara just människa. Min egen smärta känns igen hos min medmänniskas även om vägen inte varit densamma. Likväl får hoppet om ett gott liv också lysa i den människas ögon som har händerna kupade över lidandet.
Den människa som aldrig tillstår att hon fått lidandets lera i sina händer inger inget förtroende. Den människa som binds vid sin lera inger inget hopp. Men den människa som håller ett varsamt grepp om det vet att livet innehåller smärta och att det går att leva ändå. Helighet och mänsklighet är förenat med varandra.
Smärta kan ge oss dyrköpta erfarenheter. Helst skulle vi aldrig behöva gå igenom det tunga och svåra. Det som nästan kväver livsanden. Men när vi nu ändå behöver gå igenom det får vi möjlighet att forma det till något vackert. Smärtan får inte makten över mig. Visst blir sårade människor på något sätt väldigt vackra? Det är en styrka och en skörhet som inte återfinns någon annanstans.
Vi blir människa i all sin gudomlighet.