Jag och min man är på väg till jobbet. Vi åker som vanligt tillsammans in till stan där jag brukar släppa av honom vid hans jobb. Den här morgonen stiger solen majestätiskt upp över natursköna berg. Strålarna sträcker sig försiktigt över skogarna för att nudda sjöarna som vi har ynnesten att få se varje gång vi pendlar mellan hemmet och jobbet. Men det är extra fint den här morgonen. Himlen fylls av vacker orange färg i olika nyanser samtidigt som dimman från marken möter molnen och gör solens frambrytning något mystisk. När jag får syn på denna vackra bild som naturen målar upp för oss utbrister jag hänfört: ”Åh, det här skulle man tagit kort på!”. Min man delar min upplevelse över det vackra vi ser, men påminner mig samtidigt om att alla ögonblick varken kan eller bör fångas i en bild. Det leder in oss i ett samtal om att vissa ögonblick bara ska upplevas istället för att fångas. De är antingen för stora eller för vackra för att kunna stängas in i en ruta på en mobiltelefon. Förutom att det inte gör den verkliga bilden någon rättvisa så förtas vi dessutom själva upplevelsen när vi börjar fokusera på det vi ska fånga med kameran. Så leder samtalet in på den andliga aspekten av det hela. Att människor i allmänhet inte är så bra på att härbärgera upplevelser som de har för sig själva. Det läggs upp på sociala medier, man kanske ringer upp en nära vän för att berätta vad man nyss varit med om eller skriver till en familjemedlem för att berätta om det man upplevt. Även jag fungerar så till stor del, och det stör mig. Jag vill kunna ha ett ögonblick för mig själv. Alltifrån en naturskön upplevelse till att få vara i mitt eget tvivel utan bekräftelse på att jag tänker, känner eller är rätt. För jag tror att vi slutar lita på oss själva om vi hela tiden söker giltigheten i våra upplevelser hos andra. Jag tror också att vi inte bejakar den andliga dimensionen inom oss, som enligt min syn är en väsentlig del av människan oavsett tro eller inte. Tänk om vi kunde se våra upplevelser som ett möte med oss själva. Kanske kan vi stanna upp och lägga märke till varför något grabbar tag i oss och berör eller stör. Ibland kanske vi upplever det snarare som ett möte med något större som kan ge andliga insikter eller en känsla av frid.
Kanske ska du testa att stå emot nästa gång du får en impuls att vilja dela en upplevelse som du haft för dig själv. Bara för att känna hur det känns. Få klarhet i varför behovet av att dela med sig av det pockar på.
Vissa ögonblick kanske växer när vi vågar vara i dem själva.