När livet har varit som allra svårast för min egen del har jag sällan funnit det hjälpsamt med överslätande kommentarer om hur fantastisk Gud är och att det säkert finns en mening med det lidande som jag stundvis måste uthärda under jordelivet. När livet känns tröstlöst hjälps vi inte av att förneka vår smärta för att upphöja Gud. Jag tror att vi kan göra både och samtidigt. Att min smärta kan finnas och i den kan jag samtidigt vända mig till Gud.
Att vända sig till Gud när livets mörka sidor slår till handlar inte om att förringa sin egen smärta. Det handlar inte om att förneka det som gör ont och inte heller nödvändigtvis att försöka finna en mening med det som sker. Att vända sig till Gud handlar snarare om att tillitsfullt säga ”jag vet att du går med”. I tröstlösa omständigheter blir Gud det hopp som vi drar tätt intill bröstet. När vi står där, mitt i den pågående motgången med öppna sår blir tilliten till Gud nödvändig för att inte odla bitterhet eller hopplöshet. Vi får lita på att det är ett tillfälle för Gud att forma vårt hjärta till något vackert. Kanske är det just under svåra omständigheter som hjärtat liksom smälter och Gud får möjlighet att forma det. Men än en gång: Det betyder inte att smärtan ska förringas. Det betyder att vi samtidigt som vi erkänner vår smärta, också erkänner Guds närvaro. I den sorg som nästan känns kvävande, får vi be att Gud hjälper oss att bli lite vackrare. Då är motgången åtminstone inte förgäves. Att möta svårigheter med den hållningen rustar oss också för framtida utmaningar. Kanske skulle man kunna kalla det för att vi övar upp något slags andligt immunförsvar. Det består visserligen inte av att aldrig bli ledsen, sårad eller drabbad av livets törnen, men vi övar oss på tillit i att det svåra en dag kommer att vara över. Att vi kommer att passera mörkret. Och om vi lyckas leva i en tillitsfull hållning till Gud kommer vi också att kunna uppleva en frid även när det stormar och är mörkt. Så när du, just nu eller någon gång framöver, befinner dig i en svår stund av livet kanske du kan be ”Hjälp mig så att jag i min motgång får bli lite vackrare”.
Så vackert. ”Hjälp mig så att jag i varje motgång får bli lite vackrare”
Tack Paulin, det tar jag till mig och tittar varje dag i spegeln och förundras….